Peking och hemresa

Hej alla! Nu är vi tillbaka på svensk mark efter intensiva dagar i Peking och det är Anna-Maria, nu i Uppsala, som skriver det här.

Det kanske häftigaste man kan se i Peking (och i hela Kina för den delen) är kinesiska muren och vi gjorde en heldagstur dit. Om man åker 2-3 timmar från Peking kommer man till Jinshanling där man kan påbörja en 10 kilometersvandring på muren till Simatai. Det är otroligt vackert och coolt att kunna vara ganska själv på muren trots att det är högsäsong (och OS). Dock ska det sägas att det är en rätt tuff vandring på den väldigt branta och, på sina ställen, ganska förfallna muren. Värmen gör det också extra svettigt. Men trots att Anna-Maria var brakförkyld och att Andrea blev överfallen av en elak geting halvvägs in i vandringen kom vi i mål utan större problem. Vi gick med ett gäng holländare som gjorde vandringen extra underhållande (Thereses flytande holländska kom väl till pass). De var några år äldre, ska bila hem till Holland och meddelade glatt att förstånd inte kommer med åldern.

Muren vid Jinshanling.

Det var ganska brant på sina ställen.

Muren vid Simatai.

Det effektivaste sättet att ta sig ner från muren är att spänna fast sig i en vajer och kasta sig ut. Här syns Andrea...

...och här Therese.

Hela gänget firar avslutad vandring med lunch.

I Peking blev det också lite mer stillsamma aktiviteter, däribland besök till den väldiga Förbjudna staden och Lamatemplet.

I Förbjudna staden fanns många turister men faktiskt kanske inte så många som vi befarat.

Det regnade när vi besökte Lamatemplet men har man färgmatchade paraplyn är det inga problem.

En kväll träffade vi Fredrik och Selina som tog med oss till en restaurang där det serverades Pekinganka. Så här kan det se ut när kocken skär upp ankan:

Therese, Andrea, Selina och Fredrik.

En annan sak man kan passa på att göra i Kina är att sy upp kläder. Andrea tog den chansen och fick en väldigt snygg klänning.

Skräddarna jobbar för att det ska bli perfekt passform på klänningen.

Matäventyret i Kina fortsatte. Även om det oftast är väldigt gott är det alltid en liten utmaning att beställa. Den här gången testade vi "sweet potatoes" som vi trodde var sötpotatis. Det visade sig vara potatis med ett lager smält sockerklister ovanpå. Att det var söt potatis var dock ingen tvekan om.

Therese tar en bit av sötpotatisen som måste doppas i vatten för att den ska släppa ifrån resten av potatisarna och sockerklistret.

Även shoppandet fortsatte i Peking och här görs de sista inköpen på en marknad.

Det här hade gott kunnat räcka för att fylla fyra dagar i Peking men nu var det ju så att Kinavistelsen sammanföll med OS och vi hade lyckats få biljetter till två evenemang. Vi började med att, tillsammans med 50 000 andra, se svenska fotbollsdamerna slå Kanada med 2-1 i en riktigt bra match på Workers' Stadium. Väldigt mäktigt. Dock var det kanske inte så många svenskar i publiken men många kineser som glatt hejade på allt. Deras standardramsa var "Sweden-Canada-Sweden-Canada etc...".

Vi hade bra platser.

Andrea och Therese är djupt fokuserade på matchen.

Nu var det ju tyvärr så att Sverige förlorade kvarten mot Tyskland men det innebar dock att fotbollsdamerna tog samma flyg som vi hem vilket ju var väldigt trevligt.

Vi tittade också på friidrott i det väldiga fågelboet. Där hade vi inte lika bra platser men vi kom fram till att även om det var de sämsta platserna så var de inte dåliga utan vi såg väldigt bra. Therese som har en lite bättre kamera än oss andra kunde t o m ta bildbevis på vem som tjuvstartade i 100 metersloppen. Vi fick även se Carolina Klüft göra Pekingdebut. Dock var det nog ändå roligast när det var en kines med i någon gren, då blev arenan som tokig.

Tjejerna utanför arenan.

Andrea, en av 90 000 personer i världens största fågelbo.

Kina ska ha en stor eloge för enormt välorganiserade OS-evenemang. Fastän man ska in på en 90 000-personersarena så var det i princip inte en enda minut i kö. Det var heller inga större problem att hitta en taxi hem även om man får vara lite klurig och gå dit inte så många andra går. Av det vi har sett så har stan klarat OS-belastningen väldigt bra. Det har inte varit några problem att ta sig runt i Peking och det har gått bra att besöka olika sevärdheter trots att det är OS.

Resan hem gick fint. Förutom att vi hamnade mitt bland massa idrottstjärnor hade vi också turen bli uppgraderade till Economy Extra (vi har ingen aning om varför). Detta skapade stor tillfredsställelse bland de kanske något lättimponerade svenskorna: "Titta, bestick i metall! Och glas i glas!", "Näe, äre sant, man får en tandborste! Och tandkräm". Det bjöds dessutom på både glass och godis och fritt val bland SAS gedigna filmutbud. Efter ungefär tre filmer och tre matpauser landade vi på Arlanda.

Nöjda flickor.

Nu är resan över och det hela har gått väldigt bra. Båda tjejerna har varit väldigt positiva med mycket energi (ibland nästan lite för mycket energi för eskorten). Jag kan väl i och för sig kora Therese till den som är lättast att tappa bort av de två men det hänger direkt ihop med hennes fotointresse, dvs att hon stannar för att ta bilder lite utan förvarning ibland. Andrea å andra sidan är den av stipendiaterna med tydligast matklocka. Men båda är alltså superhärliga personer och otroligt trevliga att resa med. Jag har haft väldigt roliga veckor och det har inte varit speciellt svårt att vara ansvarig för den här resan.

Tack till er också som har följt den här bloggen! Jag hoppas att det har varit intressant läsning. Ha det bra allesammans!